lördag 26 februari 2011

Uppmärksammad dom

  • UNICEF Sverige kräver att det rättsliga skyddet stärks för barn som utsätts för sexualbrott
    25 februari.
    kamp-alla-barn-vit-200-150-nyTrots regelbundna ändringar i sexualbrottslagstiftningen finns flera domar där det inte dömts till våldtäkt mot barn med hänvisning till barnets egen vilja, initiativ eller utseende. UNICEF Sverige anser att detta är helt oacceptabelt och lämnar idag in ett remissvar med krav på åtgärder.






  • Ett exempel är den uppmärksammade domen som handlar om flera män som utnyttjat en 14-årig flicka genom att betala för sex med henne på en toalett i ett köpcentrum. Flickan har en utvecklingsstörning och var alkoholpåverkad när hon utnyttjades. Enligt svensk lag är det förbjudet att ha sex med någon under 15 år. I denna dom har ansvaret för åldersfrågan lagts helt på den 14-åriga flickan, istället för på männen.

    torsdag 24 februari 2011

    Inget brott lämna bort sitt adoptivbarn

    Inget brott att lämna bort sitt barn! Jag undrar då om alla kan lämna bort sina barn om man tycker dem är "jobbiga"? Eller handlar det bara om man har adopterat? Ärligt talat jag begriper mig inte på vårat rättssystem! Om ett barn inte vill ha sina föräldrar? Hur ser vårt rättssystem på det? Behöver vi ha ett rättssystem?! Jag läste gårdagens artikel 24/2 "inget brott  lämna bort  adoptivbarn" från tidningen Dagen. Det är upprörande tycker jag, samtidigt som jag av egen erfarenhet vet att det krävs orimliga bevis från barn om att en förälder inte är lämplig att vara förälder.Inget brott lämna adoptivbarn « Dagen.se - Nyheter om kyrka och samhälle

    onsdag 23 februari 2011

    Kalle sov i sin säng i natt hans lillebror Micke försökte också att somna i sin egna säng men det gick inte, han Sov hos mig i natt. På morgonen berätar Micke om att det är lite läskigt att gå till skolan, han pratar om någon med en gul jacka som visslar och tittar lite konstigt. Han med den gula jackan har vi pratat om förut och vi har kommit fram till att det handlar inte om den personen utan mer om en oro om och i fall han möter sin Pappa. Några tårar trillar ner för hans kinder och han säger lite försiktigt "Pappa jobbar här i staden, hans bror bor här, Pappa säger att han har syskon som också är ovän med honom." Vi pratar en stund. Vi vet att bara på denna korta tiden som dem har träffat sin Pappa har han hunnit säga många saker till dem och mycket av det är inte sant. Han torkar tårarna. Vi äter färdigt vår frukost, små pratar lite om ditt o datt. Tandborstning och sedan redo för den nya dagen.

    söndag 20 februari 2011

    Familjerätten del 2

    Vi hade uppföljningsmöte, Kontaktpersonen berättar på sitt sätt och jag förmedlar hur barnen har reagerat med umgänget tillsammans med Pappan och kontantpersonen. Hur dem mår i skola och hemma. Handläggaren på Familjerätten svarar "viktigt att se hur kan vi göra/prata så att du kan känna dig trygg inför och under nästa umgängestillfället säger dem till Mamman?!!
     Det är barnen som visar och uttrycker vad dem tycker och känner, inte bara till Mamman utan också till andra! Barnen har sagt att dem vill inte träffa sin Pappa mer!
    Okey säger Familjerätten då får vi meddela Pappan detta och skriva till Hovrätten....det som kan ske är väl att vårdnadshavaren kan få betala vite och eller vad Hovrätten beslutar. Jag svarar "Men det är inte Mamma som säger detta, men Kontaktpersonen kan ju komma som det va bestämt på lördag och släpa dem till Pappan".
    Jag fortsätter "Hur kan Familjerätten lyssna till vad barnen vill, dem har varsin kontakt för terapi, Kalle har öppnat sig för lärare mm. Hur hämtar ni in vad barnen vill och mår till Hovrätten?" Familjerätten svarar- vi får återkomma, detta måste diskuteras med min chef och så meddelar hon Pappan att det inte blir något på lördag för pojkarna vill inte.
    Jag ber också om att få ut allt som är dokumenterat och som jag har rätt att få ut från dem.
    Hon återkom på telefonen två dagar senare med informationen från hennes chef " vi gör inget mer i detta ärendet varken åt det ena eller andra hållet. Vårat uppdrag är att tillhandahålla en kontaktperson under umgänget. Pappan är informerad att pojkarna inte vill, sedan är det upp till han, om han vill att Hovrätten ska göra en verkställan av dommen. Detta blir väl i så fall något för din Advokat.

    fredag 18 februari 2011

    Expressen vågar

    Vuxna pratar om mycket men när det kommer till sex övergrepp på barn blir det genast tystare, om jag sitter tillsammans med andra och vi kommer in på övergrepp och jag talar om att mina barn har blivit utsatta sexuellt, då blir det Stopp! Det är inget man vill fortsätta att prata om. Vad händer när ett barn vill prata? Kalle va hos Bup för rutinkontroll och personalen frågar som alltid "hur fungerar maten, sömnen?" jag sover inte bra och jag drömmer mardrömmar, det är för att jag har börjat träffa min Pappa igen säger Kalle- där tog samtalet slut! Personalen bytte samtalsämne! Expressens artikel är mycket bra, jag är glad att en tidning som denne vågar ta upp detta om sexuella övergrepp på barn utifrån barnens situation och de vuxnas feghet. Det hade varit intressant att veta hur många vuxna som vågar läsa hela artikeln och inte slutar när det börjar bli känsligt.

    Kan någon hjälpa mig att förstå?

    Kontaktpersonen säger att hon inte har hört Pappan berätta om sina två andra barn och inte heller hur Pappan besvarar frågan "om du hade blivit utsatt av din Pappa skulle du vilja träffa han då"? Enligt barnen hade hon suttit med vid bordet, men senare gått och tittat på lite reklamskyltar och senare gott på toaletten när barnen och Pappan står i kö för att bli insläppta till biografen. Enligt kontakt personen hade hon gott på toa efter dem fikat färdigt och pojkarna och Pappan hade suttit kvar vid fikabordet tills hon kom tillbaka?! Inne på bion hade Micke blivit placerad längst in sedan Pappan, Kalle och sedan Kontaktpersonen. Hur kan man Som kontaktperson låta en sådan placering vara ok och också tycka att det inte är konstigt? Två timmar i mörkret med Pappan, var fanns kontaktpersonens hand om Micke hade velat ha lite stöd inte ens Kalle hade han haft jämte sig? Hon hade inte kunnat se om Pappan hade lagt sin hand på pojkens knä, det medgav hon när jag frågade. Hur kan detta få ske och särskilt när hon har bekräftat för båda barnen att dem kan känna sig trygga med henne?, Kontaktpersonens svar blev att efter dem två tidigare träffarna som har skett i familjerättens lokaler a' en timma så har hon kunnat se hur trygga pojkarna varit tillsammans med Pappan att hon inte tyckte att detta tredje besök med Pappan på Bio va fel.  Innan umgänget med kontaktperson va det tre år sedan pojkarna träffade sin Pappa
    och då var det Micke som hade berättat vad Pappan utsatt han för nämligen sexuella övergrepp. Kontaktpersonen var då den person som arbetade på utredningen och var den som startade utredningen och med bedömning att barnen vill berätta och pojkarna ville att utredaren skulle förmedla till Pappan att dem vill att han ska erkänna, så att han kan bli frisk!

    måndag 14 februari 2011

    Familjerätten!

    Jag begriper mig inte på Familjerätten! Vem arbetar dem för! Nu tänker jag särskilt på deras uppdrag från Hovrätten "Att med kontaktperson ska barnen träffa sin Pappa tre timmar varannan helg" men om barnen inte mår bra, skola och sömn har blivit sämre. Pappan ljuger inför barnen, barnen vill inte träffa sin Pappa?! Vad gör Familjerätten åt detta? Hur bör Familjerätten arbeta utifrån detta undrar jag! Vad har Familjerätten för utbildning när det gäller barn som har blivit utsatta? Vad har Kontaktpersonen för utbildning om barn som har blivit utsatt?

    Dem ska se det ur barnens bästa, barnens behov är det som gäller! Vad betyder det? Lyssnar dem på barnen? Har dem tagit reda på vad som har hänt genom att fråga barnen vad som har hänt? När barnen har velat prata om övergreppen har dem lyssnat och givit dem tillfällen och utrymme att göra det? Nej, inte med dessa barnen.

    Hur kan detta få hålla på utredning, samtal det ena efter det andra det tar aldrig slut. Detta ärende går under namnet vårdnadstvist, men två barn 12 och 10år som är övertygade om att dem har blivit sexuellt utnyttjade. Där två barn får möta sin förövare och höra han berätta att han aldrig har rört dem, men barnen kommer i håg! 
    I tre år utan sin Pappa har dessa barn utvecklats till harmoniska glada koncentrerade pojkar med en god självkänsla och en fantastisk utveckling. Till att på bara ett par månader då domen kom har barnen blivit trötta, mardrömmar, sova hos mamma, okoncentrerade, backar i utveckling "pratar baby språk" ont kroppsligt, blör näseblod, och nästan åt hållet"apatisk" i mellan åt. Skolarbetet fungerar inte heller.
    Men det är klart det kanske är mamman som påverkar barnen på detta sätt!
    Ärligt talat jag bli inte klok på detta...

    lördag 12 februari 2011

    Om något har hänt...

    Första polisanmälan leder inte någon vart. Pappan kan i stället lägga in en stämning om umgänge och vårdnad, tillsvidare blir det umgänge för pappan men med närvaro av kontaktperson tre timmar varannan helg tillsammans med barnen. Detta pågår ca tre år. Tre olika kontaktpersoner har varit inblandade den siste tyckte att umgänget skulle utökas och att pappan skulle få ha barnen själva, hon förstog sig aldrig på mig, har jag fått höra i efterhand. Det slutade med att Familjeätten började att ställa krav och att det skulle ske en förändring och att vi behövde gå på gemensamma samtal jag och Pappan. Det som va viktigast va frågan hur jag skulle kunna få tillbaka tilliten till Pappan så det skulle kunna bli ett normalt umgänge mellan Pappan och barnen utan kontaktperson. Myndigheter talade om för mig att det syntes så väl hur Pappan verkligen gjorde allt för att jag skulle lita på honom. Och om det någonsin har hänt att pojkarna har blivit sexuellt utnyttjad, så skulle ju det aldrig kunna ske igen! Inte när han har allas Ögon på sig! Då skulle han ju göra bort sig direkt! Så dum är man inte! Eller?
    Pappan börjar ha dem på dagtid, sedan någon övernattning, sedan mer och mer. Nästan sex månader han det gå innan jag vågade tro eller se att han utnyttjade barnen sexuellt igen. Denna gången var det Micke som hade tydliga skador....

    Hur säger man?!

    Pojkarna mår allt sämre av att träffa sin Pappa. Kalle vill inte träffa sin Pappa mer, om Familjerätten undrar varför, kan jag svara "att jag inte har någon Pappa" eller låter det tyket? undrar Kalle.

    onsdag 9 februari 2011

    Pappan skuldbelägger barnen

    Pappans svar till barnen är inte helt sanna. Sant är att han inte träffade sin Pappa, men den Pappan som barnen syftar på är den som deras Pappa har vuxit upp med och som är en av två som dem har kallat Farfar, den andre Farfarn är Farmors nuvarande man. Så svaret från Pappan blir väldigt förvirrande för barnen. Dem visste nämligen inte att dem skulle ha haft en tredje Farfar. Att barnen skulle ha småsyskon på Pappans sida skulle ju ha kunnat vara sant, men märkligt att det ena barnet skulle ha samma förnamn som Kalle och dotterns namn mindes inte ens Pappan?! När jag ringer Folkbokföringen får jag veta att Pojkarnas Pappa inte har några andra barn en dessa två. Jag begriper inte detta! Varför ljuger man eller hittar på något sådant?! Vad gör Kontaktpersonen under ett sådant här samtal?

    tisdag 8 februari 2011

    Med Kontaktperson

    Kontaktpersonen ska vara med under umgänget mellan pojkarna och deras pappa, det ska vara en person som pojkarna kan känna sig trygga med. Denna gången är det dax att träffas en lördag. Dem börjar med en fika och sedan ska dem gå på Bio, dem ska se Narnia. När dem sitter och fikar vill Kalle ställa en fråga till sin Pappa-"Vad skulle du tycka om att träffa din Pappa om han hade utsatt dig?" Pappans svar blev-" Det va en svår fråga men det är så att jag ville inte träffa min Pappa men sen dog han och då ångrade jag mig" svarar Pappan och får tårar i ögonen. Det blev inga mer frågor från Kalles sida.Pappan berättade sedan för pojkarna att han har två barn till men att han inte vill träffa dem för dem påminner så mycket om er, säger Pappan till barnen! När jag hör detta blir min undran var är eller gör kontaktpersonen i allt detta?Jag hade inte en aning om att han hade fler barn, det måste väl vara yngre barn då tänker jag. Sedan går tydligen Kontaktpersonen på toaletten och lämnar barnen själva med Pappan! Hur tänker en kontaktperson i det här läget undrar ju jag! Tänker kontaktpersonen och dem på Familjerätten överhuvudtaget? Vad tänker barnen och hur gick det väl inne på Bion?