måndag 19 september 2011

Vad är ett Nej


Helt otroligt!  Så här stog det i domen från Tingsrätten ”Det har framkommit av förhören med framförallt pojkarnas terapeuter, medlaren och kontaktpersonen att barnens uppriktiga vilja är att något fortsatt umgänge inte kommer till stånd. Utifrån barnens ålder och mognad ska denna deras vilja respekteras fullt ut i detta ärende. Pappans yrkande om verkställighet ska därför lämnas utan bifall” Och vad händer efter det? Jo kontaktpersonen ringer en kväll och talar om ”att Pappan vill träffa pojkarna på lördag så hon vill tala med pojkarna vad dem tycker om det!! Hur många gånger ska barnen behöva säga nej till alla vuxna innan det respekteras?! Vad har då domen för nytta? Vuxna talar om att dem tror på barnen ändå tvingas dem om och om i gen att upprepa samma sak ”vi vill inte träffa han för han har utsatt oss för sexuella övergrepp. Socialtjänsten arbetar med sin utredning om att barnen mår dåligt i kontakten med Pappan men hur familjerättens arbete fungerar när det gäller detta ärendet och deras uppdrag det vet inte socialtjänsten på utredning. Så om två veckor ska kontaktpersonen ringa barnen och fråga dem igen om dem vill träffa sin Pappa. Detta tar så mycket kraft och energi av pojkarna och är mycket psykiskt påfrestandet. Ändå tar det aldrig slut!

måndag 5 september 2011

Det tog 9 år!

Domen från Håvrätten blev att Pappan hade rätt till tre timmar varannan lördag att träffa barnen i närvaro av kontaktperson. Det blev tre tillfällen, barnen Ville inte, frågor blev inte besvarade och skuld lades på barnen. Dem mådde dåligt riktigt dåligt. Barnen försökte berätta för vuxna men ingen ville lyssna eller tro att det va sant.  Barnen går själva till Polisen tillsammans med deras stora syster men det senaste övergreppet hände för tre år sedan "så det är försent" ingen Polis kan göra något åt detta, dem får gå Hem! Pappan lägger in en stämning på Mamman "att mamman hindrar/påverkar barnen och att tingsrätten ska ålägga Mamman vite à 5000 kr vid varje umgängestillfälle som uteblir. Nu tillsätts en Medlare i kontakten mellan barnen och Pappan, han ska vara opartisk men så känns det inte för barnen. Barnen får stället höra "att det är deras Mamma som hittat på allt och då kan man må dåligt" men det stämde inte med barnens känsla och upplevelser som dem kom i håg och visste att dem hade upplevt.  Dem träffar Pappan sammanlagt tre gånger tillsammans med Medlaren. Barnen försöker en mer att få vuxna att lyssna på dem och hjälpa dem i detta. Till slut agerar vuxna! Nu görs två anmälningar oberoende av varandra, om att barnen berättar och mår dåligt av att träffa sin Pappa. Socialtjänsten Startar en utredning. Tingsrättens dom ang. Vite blev "Mamman ska inte betala vite och barnens vilja ska respekteras fullt ut". Utredarna på Socialtjänsten bjuder in till ett Nätverksmöte. 16 personer som har och har haft kontakt med barnen samlas, där frågeställningen är: "hur kan vi förmedla till barnen att vi har hört barnen och att vi tror på dem och hur kan vi hjälpa dem så att detta aldrig händer i gen". Det blev utredarna från socialtjänsten som fick uppdraget att förmedla till barnen vad som blev sagt på mötet. Två modiga barn kom och tog i mot information om vad 16 personer hade sagt och tyckt om dem och allt runt och kring detta. Två killar kunde gå där i från och känna att nu är det över och att alla tror på vad dem har sagt och upplevt. Det har varit en tuff resa som nu avslutas och en ny resa kan börja...