Expressen vågar

Vuxna pratar om mycket men när det kommer till sex övergrepp på barn blir det genast tystare, om jag sitter tillsammans med andra och vi kommer in på övergrepp och jag talar om att mina barn har blivit utsatta sexuellt, då blir det Stopp! Det är inget man vill fortsätta att prata om. Vad händer när ett barn vill prata? Kalle va hos Bup för rutinkontroll och personalen frågar som alltid "hur fungerar maten, sömnen?" jag sover inte bra och jag drömmer mardrömmar, det är för att jag har börjat träffa min Pappa igen säger Kalle- där tog samtalet slut! Personalen bytte samtalsämne! Expressens artikel är mycket bra, jag är glad att en tidning som denne vågar ta upp detta om sexuella övergrepp på barn utifrån barnens situation och de vuxnas feghet. Det hade varit intressant att veta hur många vuxna som vågar läsa hela artikeln och inte slutar när det börjar bli känsligt.

Kan någon hjälpa mig att förstå?

Kontaktpersonen säger att hon inte har hört Pappan berätta om sina två andra barn och inte heller hur Pappan besvarar frågan "om du hade blivit utsatt av din Pappa skulle du vilja träffa han då"? Enligt barnen hade hon suttit med vid bordet, men senare gått och tittat på lite reklamskyltar och senare gott på toaletten när barnen och Pappan står i kö för att bli insläppta till biografen. Enligt kontakt personen hade hon gott på toa efter dem fikat färdigt och pojkarna och Pappan hade suttit kvar vid fikabordet tills hon kom tillbaka?! Inne på bion hade Micke blivit placerad längst in sedan Pappan, Kalle och sedan Kontaktpersonen. Hur kan man Som kontaktperson låta en sådan placering vara ok och också tycka att det inte är konstigt? Två timmar i mörkret med Pappan, var fanns kontaktpersonens hand om Micke hade velat ha lite stöd inte ens Kalle hade han haft jämte sig? Hon hade inte kunnat se om Pappan hade lagt sin hand på pojkens knä, det medgav hon när jag frågade. Hur kan detta få ske och särskilt när hon har bekräftat för båda barnen att dem kan känna sig trygga med henne?, Kontaktpersonens svar blev att efter dem två tidigare träffarna som har skett i familjerättens lokaler a' en timma så har hon kunnat se hur trygga pojkarna varit tillsammans med Pappan att hon inte tyckte att detta tredje besök med Pappan på Bio va fel.  Innan umgänget med kontaktperson va det tre år sedan pojkarna träffade sin Pappa
och då var det Micke som hade berättat vad Pappan utsatt han för nämligen sexuella övergrepp. Kontaktpersonen var då den person som arbetade på utredningen och var den som startade utredningen och med bedömning att barnen vill berätta och pojkarna ville att utredaren skulle förmedla till Pappan att dem vill att han ska erkänna, så att han kan bli frisk!

Familjerätten!

Jag begriper mig inte på Familjerätten! Vem arbetar dem för! Nu tänker jag särskilt på deras uppdrag från Hovrätten "Att med kontaktperson ska barnen träffa sin Pappa tre timmar varannan helg" men om barnen inte mår bra, skola och sömn har blivit sämre. Pappan ljuger inför barnen, barnen vill inte träffa sin Pappa?! Vad gör Familjerätten åt detta? Hur bör Familjerätten arbeta utifrån detta undrar jag! Vad har Familjerätten för utbildning när det gäller barn som har blivit utsatta? Vad har Kontaktpersonen för utbildning om barn som har blivit utsatt?

Dem ska se det ur barnens bästa, barnens behov är det som gäller! Vad betyder det? Lyssnar dem på barnen? Har dem tagit reda på vad som har hänt genom att fråga barnen vad som har hänt? När barnen har velat prata om övergreppen har dem lyssnat och givit dem tillfällen och utrymme att göra det? Nej, inte med dessa barnen.

Hur kan detta få hålla på utredning, samtal det ena efter det andra det tar aldrig slut. Detta ärende går under namnet vårdnadstvist, men två barn 12 och 10år som är övertygade om att dem har blivit sexuellt utnyttjade. Där två barn får möta sin förövare och höra han berätta att han aldrig har rört dem, men barnen kommer i håg! 
I tre år utan sin Pappa har dessa barn utvecklats till harmoniska glada koncentrerade pojkar med en god självkänsla och en fantastisk utveckling. Till att på bara ett par månader då domen kom har barnen blivit trötta, mardrömmar, sova hos mamma, okoncentrerade, backar i utveckling "pratar baby språk" ont kroppsligt, blör näseblod, och nästan åt hållet"apatisk" i mellan åt. Skolarbetet fungerar inte heller.
Men det är klart det kanske är mamman som påverkar barnen på detta sätt!
Ärligt talat jag bli inte klok på detta...

Om något har hänt...

Första polisanmälan leder inte någon vart. Pappan kan i stället lägga in en stämning om umgänge och vårdnad, tillsvidare blir det umgänge för pappan men med närvaro av kontaktperson tre timmar varannan helg tillsammans med barnen. Detta pågår ca tre år. Tre olika kontaktpersoner har varit inblandade den siste tyckte att umgänget skulle utökas och att pappan skulle få ha barnen själva, hon förstog sig aldrig på mig, har jag fått höra i efterhand. Det slutade med att Familjeätten började att ställa krav och att det skulle ske en förändring och att vi behövde gå på gemensamma samtal jag och Pappan. Det som va viktigast va frågan hur jag skulle kunna få tillbaka tilliten till Pappan så det skulle kunna bli ett normalt umgänge mellan Pappan och barnen utan kontaktperson. Myndigheter talade om för mig att det syntes så väl hur Pappan verkligen gjorde allt för att jag skulle lita på honom. Och om det någonsin har hänt att pojkarna har blivit sexuellt utnyttjad, så skulle ju det aldrig kunna ske igen! Inte när han har allas Ögon på sig! Då skulle han ju göra bort sig direkt! Så dum är man inte! Eller?
Pappan börjar ha dem på dagtid, sedan någon övernattning, sedan mer och mer. Nästan sex månader han det gå innan jag vågade tro eller se att han utnyttjade barnen sexuellt igen. Denna gången var det Micke som hade tydliga skador....

Hur säger man?!

Pojkarna mår allt sämre av att träffa sin Pappa. Kalle vill inte träffa sin Pappa mer, om Familjerätten undrar varför, kan jag svara "att jag inte har någon Pappa" eller låter det tyket? undrar Kalle.

Pappan skuldbelägger barnen

Pappans svar till barnen är inte helt sanna. Sant är att han inte träffade sin Pappa, men den Pappan som barnen syftar på är den som deras Pappa har vuxit upp med och som är en av två som dem har kallat Farfar, den andre Farfarn är Farmors nuvarande man. Så svaret från Pappan blir väldigt förvirrande för barnen. Dem visste nämligen inte att dem skulle ha haft en tredje Farfar. Att barnen skulle ha småsyskon på Pappans sida skulle ju ha kunnat vara sant, men märkligt att det ena barnet skulle ha samma förnamn som Kalle och dotterns namn mindes inte ens Pappan?! När jag ringer Folkbokföringen får jag veta att Pojkarnas Pappa inte har några andra barn en dessa två. Jag begriper inte detta! Varför ljuger man eller hittar på något sådant?! Vad gör Kontaktpersonen under ett sådant här samtal?

Med Kontaktperson

Kontaktpersonen ska vara med under umgänget mellan pojkarna och deras pappa, det ska vara en person som pojkarna kan känna sig trygga med. Denna gången är det dax att träffas en lördag. Dem börjar med en fika och sedan ska dem gå på Bio, dem ska se Narnia. När dem sitter och fikar vill Kalle ställa en fråga till sin Pappa-"Vad skulle du tycka om att träffa din Pappa om han hade utsatt dig?" Pappans svar blev-" Det va en svår fråga men det är så att jag ville inte träffa min Pappa men sen dog han och då ångrade jag mig" svarar Pappan och får tårar i ögonen. Det blev inga mer frågor från Kalles sida.Pappan berättade sedan för pojkarna att han har två barn till men att han inte vill träffa dem för dem påminner så mycket om er, säger Pappan till barnen! När jag hör detta blir min undran var är eller gör kontaktpersonen i allt detta?Jag hade inte en aning om att han hade fler barn, det måste väl vara yngre barn då tänker jag. Sedan går tydligen Kontaktpersonen på toaletten och lämnar barnen själva med Pappan! Hur tänker en kontaktperson i det här läget undrar ju jag! Tänker kontaktpersonen och dem på Familjerätten överhuvudtaget? Vad tänker barnen och hur gick det väl inne på Bion?