måndag 19 september 2011

Vad är ett Nej


Helt otroligt!  Så här stog det i domen från Tingsrätten ”Det har framkommit av förhören med framförallt pojkarnas terapeuter, medlaren och kontaktpersonen att barnens uppriktiga vilja är att något fortsatt umgänge inte kommer till stånd. Utifrån barnens ålder och mognad ska denna deras vilja respekteras fullt ut i detta ärende. Pappans yrkande om verkställighet ska därför lämnas utan bifall” Och vad händer efter det? Jo kontaktpersonen ringer en kväll och talar om ”att Pappan vill träffa pojkarna på lördag så hon vill tala med pojkarna vad dem tycker om det!! Hur många gånger ska barnen behöva säga nej till alla vuxna innan det respekteras?! Vad har då domen för nytta? Vuxna talar om att dem tror på barnen ändå tvingas dem om och om i gen att upprepa samma sak ”vi vill inte träffa han för han har utsatt oss för sexuella övergrepp. Socialtjänsten arbetar med sin utredning om att barnen mår dåligt i kontakten med Pappan men hur familjerättens arbete fungerar när det gäller detta ärendet och deras uppdrag det vet inte socialtjänsten på utredning. Så om två veckor ska kontaktpersonen ringa barnen och fråga dem igen om dem vill träffa sin Pappa. Detta tar så mycket kraft och energi av pojkarna och är mycket psykiskt påfrestandet. Ändå tar det aldrig slut!

måndag 5 september 2011

Det tog 9 år!

Domen från Håvrätten blev att Pappan hade rätt till tre timmar varannan lördag att träffa barnen i närvaro av kontaktperson. Det blev tre tillfällen, barnen Ville inte, frågor blev inte besvarade och skuld lades på barnen. Dem mådde dåligt riktigt dåligt. Barnen försökte berätta för vuxna men ingen ville lyssna eller tro att det va sant.  Barnen går själva till Polisen tillsammans med deras stora syster men det senaste övergreppet hände för tre år sedan "så det är försent" ingen Polis kan göra något åt detta, dem får gå Hem! Pappan lägger in en stämning på Mamman "att mamman hindrar/påverkar barnen och att tingsrätten ska ålägga Mamman vite à 5000 kr vid varje umgängestillfälle som uteblir. Nu tillsätts en Medlare i kontakten mellan barnen och Pappan, han ska vara opartisk men så känns det inte för barnen. Barnen får stället höra "att det är deras Mamma som hittat på allt och då kan man må dåligt" men det stämde inte med barnens känsla och upplevelser som dem kom i håg och visste att dem hade upplevt.  Dem träffar Pappan sammanlagt tre gånger tillsammans med Medlaren. Barnen försöker en mer att få vuxna att lyssna på dem och hjälpa dem i detta. Till slut agerar vuxna! Nu görs två anmälningar oberoende av varandra, om att barnen berättar och mår dåligt av att träffa sin Pappa. Socialtjänsten Startar en utredning. Tingsrättens dom ang. Vite blev "Mamman ska inte betala vite och barnens vilja ska respekteras fullt ut". Utredarna på Socialtjänsten bjuder in till ett Nätverksmöte. 16 personer som har och har haft kontakt med barnen samlas, där frågeställningen är: "hur kan vi förmedla till barnen att vi har hört barnen och att vi tror på dem och hur kan vi hjälpa dem så att detta aldrig händer i gen". Det blev utredarna från socialtjänsten som fick uppdraget att förmedla till barnen vad som blev sagt på mötet. Två modiga barn kom och tog i mot information om vad 16 personer hade sagt och tyckt om dem och allt runt och kring detta. Två killar kunde gå där i från och känna att nu är det över och att alla tror på vad dem har sagt och upplevt. Det har varit en tuff resa som nu avslutas och en ny resa kan börja...

söndag 21 augusti 2011

Slagfärdig!

Nu är jag tillbaka. Jag tänker inte "ligga lågt" mer. För till vems nytta då? Nä ett citat från ATSUB "tystnaden är förövarens bästa försvar", det ställer jag inte upp på mer. Nu är jag Slagfärdig!

tisdag 22 mars 2011

Blommorna

Ser du vårblommorna som börjar komma upp?
Hur hårt dem en har haft det, hur sargade dem en har blivit behandlade och hur illa vinterns klimat en har tagit på deras krafter så kommer dem igen.

Se hur dem kravlar sig upp ur jorden, dem får färg och dem reser sig upp. Vårblommorna blir så vackra, färgerna så klara och dem lysser upp......

Gud tar hand om dem, det är han som ger dem näring. Gud klär blommorna i dem vackraste färgena och det är han som reser dem upp.

Så jag ser vårblommorna komma upp och dem står där. Ja då vet jag att allt det, det gör också Gud med mig.

fredag 18 mars 2011

Advokat

Det känns okey! Jag va hos min Advokat i dag och detta kommer att lösa sig, jag har ju faktiskt aldrig hindrat barnen från att träffa sin Pappa. Det känns mycket bra att jag har haft samma Advokat i alla dessa år, för det är så mycket man ska berätta och det gäller att ha superkoll. Jag har fått lära mig att alltid skriva datum, namn, anteckna, anteckna och anteckna tur att jag gillar att skriva.
 Jag kommer att ta en paus i skrivandet i allafall när det handlar om mig själv men jag kommer att uppdatera allt sedan, så självklart ska ni få veta hur allt gick!
Jag berättade för Advokaten att jag inte riktigt kände mig som en klient ett försök till ursäkt att jag avbröt och pratade och nästan blev eller blev uppröd emellanåt. Advokatens replik blev "ja, det känns väl som du är en del av huset", ja efter åtta och ett halvt år så:) Jag har två Advokater som arbetar tillsammans med mitt ärende och det är dom själva som har valt att arbeta på detta sättet. Och hur lång tid det en har tagit och alla vändor så  känns det mycket tryggt att ha dem. Jag vet att dem tar detta på största allvar och jag hoppas att dem känner att jag har en stor respekt och tillit till dem.Jag tror eller jag vet att dem är det viktigaste för mig i allt detta. Jag behöver inget annat stöd med mig i kontakten med mina Advokater. Men att besöka Socialtjänsten som har blivit som "vardagsmat" för mig under dessa år, dit vågar jag inte gå själv utan måste alltid ha någon som stöd med. Nu ska jag koppla av i helgen och bara ha trevligt tillsammans med mina barn.

tisdag 15 mars 2011

Tingsrätten

Fick brevet i dag om att Pappan begär av Tingsrätten om verkställighet av dom gällande umgänge med barn. Han yrkar: "Att verkställigheten skall vara förenad med ett vite gentemot mig på 5000 kr per umgängestillfälle samt att viter skall gälla till under en tidsperiod av ett år. Han yrkar också att jag skall stå för hans kostnader i målet.
Grund för yrkandet -"Barnen har ett oerhört stort uppdämt behov att vara med sin Pappa och få prata om allt som hänt under de år de varit ifrån sin Pappa. Att då avbryta kontakten igen är direkt skadlig för barnen och visar enbart på min ovilja till att barnen ska ha en kontakt med sin Pappa. Efter tredje umgängestillfället har jag meddelat Familjerätten att jag inte kommer gå med på några fler umgänge. Familjerätten har talat med mig, men inte förmått mig att inse och respektera vare sig barnens behov av rätt till sin Pappa eller domen.
Jag har därefter vägrat umgänge vid två tillfällen. Barnens umgänge har nu ställts in under en månads tid.
En verkställighet är därmed av stor betydelse för barnens rätt till sin Pappa.
Verkställighet med vite krävs för att jag skall inse allvaret i mitt val av agerande, detta då det är en Hovrätts dom som jag respektlöst vägrar efterleva".
Pappan yrkar att Tingsrätten sätter ut målet SNARAST.
Vänligen
Xxx xxxxxxx(Pappans ombud).

Jag har nu fem dagar på mig att lämna ett skriftligt yttrande över bifogade handlingar, yttrandet ska ha kommit in till Tingsrätten inom 5 dagar. Handlingarna bör lämnas i två exemplar.

Det va det för den här gången/ Nettan

Mina barn och andras ungar

www.kanal24.info/?p=1710 hade i går premiär med filmen "Skuggornas barn" SE DEN! Jag tycker att alla ska våga se filmen det är nämligen vuxnas skyldighet. Här i filmen får vi lyssna till tre barns berättelse. Ingen vuxen kan komma och säga att detta ska inte barn behöva medverka till eller något liknande, för det är på grund av att inga vuxna vågar se, höra eller agera som dessa Barn medverkar. Detta gör dem  för sin egen skull och ett hopp att kunna hjälpa några andra barn. Vi vuxna står  inte på barnens sida! Vuxna tror att barn ljuger om sådant eller att någon har hjärntvättat och använder barn för egen vinnings skull i syfte att såra en annan vuxen! Att vuxna inte lyssnar, inte pratar och inte gör något åt detta för barnens skull. Det är det största övergreppet någon kan utsätta ett barn för, jag kan till och med påstå att den smärtan är större en själva övergreppet.
Jag kunde inte föreställa mig i min vildaste fantasi att vuxna svenskar är så naiva, flata och känslokalla när det kommer till våra egna svenska barn. Jag trodde faktiskt att det nästan bara var mina barn som av otur hamnat bland "fel"vuxna, eller vad har jag som Mamma gjort för fel eftersom ingen vill lyssna eller tro på mina barn, eller hur har barnens Pappa lyckats få andra vuxna och myndigheter att blunda? Men nu förstår jag lite bättre fast det är svårt och det smärtar väldigt mycket. Det handlar inte om otur. Det handlar om att vi är svenskar, vi bor i Sverige och VI TROR ATT SAMHÄLLET TAR HAND OM DET; VI TROR ATT NÅGON ANNAN GÖR NÅGOT ÅT DET. Vi stoppar huvudet i sanden.