Helt otroligt! Så här
stog det i domen från Tingsrätten ”Det har framkommit av förhören med
framförallt pojkarnas terapeuter, medlaren och kontaktpersonen att barnens
uppriktiga vilja är att något fortsatt umgänge inte kommer till stånd. Utifrån
barnens ålder och mognad ska denna deras vilja respekteras fullt ut i detta
ärende. Pappans yrkande om verkställighet ska därför lämnas utan bifall” Och
vad händer efter det? Jo kontaktpersonen ringer en kväll och talar om ”att
Pappan vill träffa pojkarna på lördag så hon vill tala med pojkarna vad dem
tycker om det!! Hur många gånger ska barnen behöva säga nej till alla vuxna
innan det respekteras?! Vad har då domen för nytta? Vuxna talar om att dem tror
på barnen ändå tvingas dem om och om i gen att upprepa samma sak ”vi vill inte
träffa han för han har utsatt oss för sexuella övergrepp. Socialtjänsten arbetar
med sin utredning om att barnen mår dåligt i kontakten med Pappan men hur
familjerättens arbete fungerar när det gäller detta ärendet och deras uppdrag
det vet inte socialtjänsten på utredning. Så om två veckor ska kontaktpersonen ringa
barnen och fråga dem igen om dem vill träffa sin Pappa. Detta tar så mycket
kraft och energi av pojkarna och är mycket psykiskt påfrestandet. Ändå tar det
aldrig slut!
Hej,
SvaraRaderajag har läst hela din blogg och har knappt ord för att uttrycka det jag vill säga.
Starkt jobbat, jag önskar dig och barnen allt gott och hoppas att allt går framåt åt rätt håll hädanefter.
Kram
Linn